Nu trycker jag nästa
Jag behövde skriva av mig. Efter mer än tjugo år med systemutveckling, på ett eller annat sätt, har de senaste åren gjort något med mig.
Man promptar sin kod i dag. Jag är inte ensam om det – det har mer eller mindre blivit normen. Man säger vad man vill ha, och sen trycker man på nästa.
Kodkvalitet löser man genom att beskriva hur kvalitet ser ut. Sen litar man på att AI:n fångar upp det. Och så trycker man på nästa.
Förr var det kul att skriva syntax
Mitt område var HTML, CSS och Javascript. Ingen tung programmering direkt, men känslan av att kunna se koden och säga vad som saknades, eller vad som var fel, var ändå tillfredsställande.
Nu trycker jag nästa.
Det låter dystert, och det är det.
Kreativiteten får flytta någon annanstans
Men kreativiteten i utveckling försvinner inte. Den får helt enkelt flytta någon annanstans. Vi kan göra mer kreativa och udda grejer nu, när koden i princip skriver sig själv.
Det nya sättet att skriva kod inspirerade till exempel till PromptMonkey. Den är första steget mot att ersätta oss utvecklare med apor. CodeMonkey blir PromptMonkey.
Den är enkel. Den placerar en banan framför det val som Claude föreslår. Allt apan behöver göra är att ta bananen.