Hur stor del av produktkoden är gränssnitt?

Frågan är äldre än vi trodde

Vi arbetar med digitala gränssnitt och började fundera på hur stor del av utvecklingen av en digital produkt som faktiskt sker där.

Det visade sig att någon redan hade försökt svara på frågan.

1992 publicerade Brad Myers och Mary Beth Rosson Survey on User Interface Programming. De fick in 74 svar från utvecklingsprojekt och fann att i genomsnitt 48 procent av koden ägnades åt användargränssnittet. De uppskattade dessutom att gränssnittet stod för omkring 50 procent av implementationstiden.

Det var en intressant siffra. Problemet var bara att undersökningen gjordes 1992.

Då handlade modern gränssnittsutveckling om saker som Motif, Macintosh, HyperCard och interface builders. Sedan dess har webben, mobiltelefonen, React, API:er, designsystem och helt andra sätt att bygga digitala produkter förändrat förutsättningarna ganska ordentligt.

Så vi bestämde oss för att ställa samma grundfråga igen, med moderna produkter och faktisk kod.

Vår undersökning mäter inte exakt samma sak som Myers och Rossons. De frågade utvecklingsprojekt hur stor del av koden som hörde till användargränssnittet. Vi mäter vilka delar av produktionskoden som faktiskt förändras över tid. Siffrorna ska därför inte läsas som en direkt jämförelse.

Men resultatet hamnade ändå påfallande nära.

Ungefär hälften

I medianprodukten ligger 52,4 procent av den ändrade produktionskoden i gränssnittslagret.

Vi har alltså inte räknat hur stor del av hela kodbasen som är frontend. Vi har tittat på förändringen: vilka filer som läggs till, tas bort och byggs om när riktiga produkter utvecklas under ett år.

Mätningen säger inte heller hur lång tid arbetet tar eller vad det kostar.

Den säger något enklare: var i produkten förändringen sker.

Och i medianprodukten sker ungefär hälften av den förändringen i gränssnittet.

Lagren ändras var för sig

Man skulle kunna föreställa sig att frontend framför allt förändras som en konsekvens av backend. Någon bygger en ny funktion eller ändrar datamodellen och därefter behöver gränssnittet anpassas.

Men sambandet är inte särskilt starkt.

Samändringen mellan lagren är 0,43 i vårt material. Måttet är hur ofta en pull request rör både gränssnitt och backend, delat med hur ofta det skulle ske om lagren ändrades oberoende av varandra — under 1 betyder alltså att de ändras var för sig oftare än slumpen. Stora förändringar i backend behöver inte innebära stora förändringar i gränssnittet, och tvärtom.

Det stämmer också ganska väl med hur digitala produkter faktiskt utvecklas. Ett flöde kan förenklas, information flyttas, navigation göras om eller en interaktion förbättras utan att motsvarande mängd backendkod behöver förändras.

Gränssnittet verkar alltså inte bara vara det sista steget i en backendförändring. Det är ett utvecklingsområde i sig.

Så gjorde vi

Materialet består av pull requests som mergades mot huvudgrenen under ett år i 29 produkter med öppen källkod. Det är produkter som används i verkligheten, inte ramverk, bibliotek eller exempelprojekt.

Totalt analyserades 40 741 pull requests.

Varje förändrad fil klassificerades efter vilket lager den tillhörde: gränssnitt, backend eller delad kod. Reglerna sattes per repository och utifrån kodens ansvar, inte enbart utifrån filändelse eller programmeringsspråk.

Tester, dokumentation, genererad kod, automatiska dependency-uppdateringar och andra förändringar som inte representerar produktionskod räknades bort.

Måttet är kodvolym: rader produktionskod som lagts till eller tagits bort. Därför ska resultatet läsas som ett mått på var förändringen sker, inte på arbetstid eller kostnad.

Vi använde Claude som stöd i analysarbetet och som en oberoende kontroll av klassificeringen. Ett stickprov på 580 filer klassificerades av Claude utan tillgång till den första klassificeringen. Överensstämmelsen blev 0,93 mätt med Cohens kappa.

Det betyder inte att metoden är perfekt. Gränsen mellan gränssnitt, backend och delad kod är ibland en bedömningsfråga. Därför tycker vi att det är viktigare att beskriva hur vi har räknat än att ge siffrorna en precision de inte har.

Gränssnittet är inte det tunna lagret ovanpå produkten

Vi började med en enkel fråga: hur stor del av en modern digital produkt utgörs egentligen av gränssnittet?

Vi kan fortfarande inte svara på hur mycket av hela produkten som är gränssnitt. Men vi kan säga att i de produkter vi undersökte ligger ungefär halva den förändrade produktionskoden där.

Det gör det åtminstone svårt att beskriva gränssnittet som ytan ovanpå det egentliga arbetet.

Det är en stor del av det egentliga arbetet.

En sista fråga

Vi har bara räknat kod.

Ett produktbolag består samtidigt av väldigt mycket som inte är produktkod: design och research, men också innehåll, marknad, försäljning, support, organisation och allt annat som krävs för att en produkt ska existera och nå sina användare.

Så om ungefär hälften av den produktionskod som förändras ligger i gränssnittet, blir nästa fråga större än den vi ställde:

Hur stor del av ett produktbolags immateriella tillgångar är egentligen produktionskod?